Direktlänk till inlägg 21 oktober 2013
Åh vad jag saknar att rida min fulhest. Efter att ha ridit henne några gånger innan hopptänlingen. Sen rida på tävlingen, känslan när man har kommit runt felfritt och får pris.
Träna som bara den inför dressyrtävlingen. Den träningen innan tävlingen, när allt satt som det skulle. Att hon lyder min minsta vink. Känslan när man rider på tävlingen, är så nervös. Man vet alla kompisar och sin familj står och hoppas allt går bra och nästan inte vågar kolla. Man råkar göra något litet slarvfel och all vilja för att vinna rinner av en. Efter sin ritt så hör man alla applåder och man vill känna sig duktig när man vet att det inte gick bra.
När jag kom ut ur ridhuset så kändes allt dåligt. Var inte så nöjd. Tyckte att det gick bättre förra gången.Alla kompisar kommer och gratulerar än och man vill bara gå därifrån. Sen så ser man dom 3 bästa få rida ärevarv och få pris och man själv står där och känner att det inte alls gick bra. Sen på kvällen så kollar man resultaten. Den känslan jag fick när tjejen som vann över mig och kom trea bara "vann" med en halv poäng och inte ens ett halvt procent. Med den känslan jag red med trodde jag att jag skulle komma bland dom sista. Så dåligt som jag red hade jag inte förväntat mig att komma fyra med bara ett halvt poäng från att bli placerad.
Men somsagt jag sakar henne. Och att jag bara kan tävla henne i hoppning ett år till och dressyr två år till, det vill jag inte ens tänka på. Min ponnyskrutt.
Inte fint byggd, litet huvud för sin kropp, smala ben och ganska tjock.
Men för mig så kommer hon alltid vara den bästa ponnyn, jag ska aldrig glömma henne.
Miriam Bryant - Stationen Detta är egentligen Ison och Filles låt men Miriam gjorde om den i Så Mycket Bättre. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | 31 | ||||||
|